Skam på torra land

Mina kollegor, jag vänder mig idag till er.
Så.
Nu har världens stora tankar ramlat i cirkelgång, än en gång, på tok för många gånger.
Det litterära drunknar när makten tar vid, men det visst ni redan, vänner.
Om jag har en tidskrift.
Om jag är redaktör.
Om jag ingår i ett rätt osynligt men politiskt parti.
Om jag bjuder in mig själv och mina vänner i partiet att säga vad vi vill i denna tidskrift.
Om jag låter mig själv husera i tidskriften utan att tala om att det är jag.
Jag är redaktör.
Jag bedriver tyst politik.
Jag och mina vänner. Inga andras röster hörs än min och mina vänners.
Jag skriver i min egen tidskrift under anonymitetens blanka glans.
Jag låter mina vänner och vänners vänner recensera.
Så säger jag eder:
Skam på torra land för nu har makten tagit vid.

Eder fredsmäklare och pacifist
Jöran
önskar en fin vit jul

Mage veck, fettsäck

En dag upptäcker jag att magen inte är i sin forna form. Fettsäck, min mage är full av veck och stinn en buk som slappar sig i lager. Där brädan var en gång. Gammelmans tunna, att denna nu är jag.
Lägger mig på golvet. Detta är min kropp, mitt jag.
Fläsklägg, en hel jutesäck med potatisknöl.
Äppeltunga, stoppkorv.

Innan jul är det tid att springa av den några kilo.

Jag, men vill inte kännas vid den.

Jöran

Grå dags grubbel

Idag är g:ets dag, en grå grå dag med moln så tunga om knuten.
Vad gör jag denna dag?
Vad orkar en man som jag ta sig till?
Ha ett ärtrör och gå på gatan och skjuta kattor i rumpan.

Jöran, mer än så blir det inte nu.

Olifant trumpet

Tack för senast, vänner och flyktigt bekanta!
Mina trevande försök att nå värdparet per telefon har ännu inte gett några som helst resultat. Nåväl, vad gagnar försök som inte är i ärlighetens tecken? Eller som vår vän och professor Högslätt sade det:

O bort I tidens töcken och låt vind blåsa liv i fjäderhuldran!

Trots tappra slag på fältet är orons dagar komna. Detta mörker, det gråa halvljuset över allt och alla får själen att klaga stort och äkta. Visste jag inte att allt blir ljusare och bättre framåt våren orkade jag inte fortsätta. Men vem minns november när sommaren stundas, när björken slår ut i junisol och lunden och hagen drar syrsor och vilt!

Minns Roland den tappre som fram över slätten for och delade jättar på mitten, minns hur han dräpte med svärdet sitt karlar itu och riddarhjälmar i hälfter!

Rodlanz est proz ed Oliviers est sages

Kunde jag endast förvandla mig till något ting skulle detta vara Rolands olifant: läpparna mot mig i segerljuv trans.
Allt för denna månad,
Jöran

Tim, Jim och Ture

Kollegor!
Efter ett par hektiska och berikande dagar tillsammans måste jag ändock få sista ordet, här och nu: de trender som presenterades är inte blott trender. Omvärldsbevakning och strikt analys förtäljer om profetia, sanning och tar inte alls avstånd från den så kallade slumpgeneratorns trevande balans. Det var inte enbart tankarna som snurrade. En och annan hade svårt att "hålla tätt", men värdinnan var vänlig nog att samla ihop alla papper efteråt.
Maten var utsökt, konservationen likaså: det är inte mycket som förändrats.

Vart jag än såg
människor omkring mig
ingen var främling men
en spegling av mitt själv.

Kamrater! En dag kommer också våra kroppar att falla, men minnet av vår storhet kommer alltid finnas kvar.
Må nästa möte bli lika givande och intressant önskar
eder tillgivne gamle vän och kollega
Jöran

Ja det var då min vän

en gång för längesen, när kärlekstörsten utför slänten rann

jag låtsas inte längre om min hälta
låtsas att jag springer lika fort
lika fort som förr när jag var yngre
sprang så fort till hjärtevännens port

ja det var då min vän, en gång för längesen, när jag var ung och livet log så glatt, då när jag rusade och ungar busade och kära vännen som jag hann i fatt

Från eder speleman på taket

Spiritus Rector

Vännerna mina,
denna söndag är en dag att minnas på. Samlade kraft och tog mig ut i skogen, satt lugn och fin och långvarigt sökande på en stor sten vid en liten stig, väntande på ett Något. Fåglarna fladdrade runt mössan på mig, löven yrde kring och verkade allmänt lyckliga att slippa sitta fastnaglade på en gren. Ekens stam stod trygg och gammal, fårig. Sannerligen det säger jag eder: söndag är en minnets oövervinnerliga tidpunkt.
Det var morgon och solen stod lågt, frosten låg matt över stock och sten. Endast haren var vaken. Jag, en liten tjomme på sju år, for med näsan före rätt ner i ett dike. Jag kan känna lukten av sump och kyla. Än idag. Harens öron stack upp bakom min fallna cykel. Harens ögon log, fyllde mig med sans och vett. Sådant minns jag än idag.
Allt för idag säger
Jöran

Den stores hand

Godkväll vänner och bekanta,
jag har blivit alltmer övertygad om att det smugit sig in en och annan bokstav för mycket under årens lopp.
En och annan bokstav i ord och meningar som fått kungar på fall.
Manu forti! utropade de gamla McKeysarna då Ellen höll i pennan.
Så förhöll det sig på den tiden och idag bär pojkar, män och gubbar samma namn som kungarna från förr.
Men frågan är: när smög sig g:et in hos Kung Manu(s)?
Enligt sägen fick alla sönernas händer plats i faders hand.

"Och han höll dem hårt och tuktade sönerna till ett liv i bot och bön, multae Manus onus reddunt levius."

Stinget gick mig förbi

Ärade kollegor och andra,
som svar på eder fråga om Molotovcocktailens upp- eller härkomst: en historia säger att det var de blåvita soldaterna under finska vinterkriget som kastade dessa mot sovjetiska stridsvagnar. Detta säger således ingenting om vem som konstruerade eller kastade den första flaskan. Dock finns det en annan historia som förtäljer en mer intim variant på samma tema. Denna sätter Molotovs hustru Polina i centrum, ett centrum placerat i Gulag. Tidsskillnaden såväl som det geografiska läget är således vitt åtskilda i de bägge berättelserna. Nåväl, Polina Karpovskaja ska vara den rättmätige upphovsmannen till denna cocktail, inte alls någon finsk patriot eller "utländsk" påhittig korrespondent på hotell.

--- Jag bad kamrat [---] ta med sig en flaska av Josefs bästa vodka, vilket denne gjorde. Vi fick varken ha [oläsligt stycke om fem ord, möjligtvis sex?] eller ens något som liknade detta. Kamrat [---] tog då fram en trasa och virade runt halsen, varpå jag i [egen hög?] person tände på. Då kamrat M kom på besök senare samma eftermiddag, slängde jag [överstruket flertalet gånger, hela meningen är förvanskad]--- röda tuppens fjädrar stod i brand. Kamrat [---] översatte stycket med orden: Tuppsvans [cocktail, egen anmärkning] hann han [syftar här på maken, Molotov eller M] slänga ur sig ---

Allt för denna förmiddag säger
Jöran

Tiden rusa förbi

Det blev så här att leva: tiden rusa förbi, veckorna passera lika fort som visaren på klockan.
Skriv, skriv Mäster Peter, som lille hantverkarn sa.
Verkmästarn i magen.
Jöran, som tar sig ett glas vin och minns sin barndoms dagar.
Farväl
Gonatt
Sötma, druva, hallonsaft.

Konst för professor

Baktalens tid är aldrig förbi, ständigt en ängslan och oro. Att säga ett ord för mycket, en aning nyans för röd, dom onda vill se dig död. Rykten komma, rykten gå och sanningen i skamvrå stå, skäms för att se på sin fröken. Lär dom fel så gör dom rätt, den kunskapen kommer från väster.
Den all makt har ser till att makten behålla. Vems huvud som rulla har ingen roll, men rättvisan hon är besviken.
Håll ut min vän, jag tror dig gott.
Jöran

Nackvärk

Jag har väldigt ont i nacken idag. Tänker för mycket på girighet. Minns de där orden om kungar som filosofer. Kungar idag som herrar i pressade veck. Tidstypiska maskiner utan sans och vett. Ständigt på jakt efter fadern.

mera pengar, mera makt
pappa se mig
liten är jag
se mig pappa, se till mig som liten är
fina kläder, plånbok och portfölj?
se till mig som liten är
vakta mina pengar
pappa jag ska visa dig
att kärlek heter pengar

kvar blir blott en fläck
ett solkigt finger och svärta

Vindstilla aning

När ljuset lossnar över viken och lommen drar förbi: jag gör mig redo för en riktigt lång kall simtur över vatten. Det är idag, nu ska det ske!
Min hornhinna rensas på intryck, blir ett med nätet i sak. Systemet faller mot botten, fötterna vevar där bak, armarna famlar om vatten, ständigt detta vatten.

Läpparna smala och blå. Det kluckar i örat.
Denna dag, och gula proppar mot väta och ljud, får tankarna att flyga.
God kväll och afton min vän önskar
Jöran

Åsknatt igen

Kroppen är stel och gör sig illa, värker något oerhört. Jag försöker lindra den med piller, te, ett vattenglas. Tänker på korna.

Det var mörkt på himlen, vassen lade sig i vindens riktning, stövlarna blev leriga.
Det luktade hö och gammalt vatten.
Korna låg, nästan alla låg och väntade på regn.
Över himlen for en vigg.
Så fort gick det och regnet piskade mot marken.

Min huvudvärk går inte bort. Korna ligger kvar, stirrar på varandra, stirrar ingenstans. Viggen är inuti, försöker komma ut ur mina ögon, bakifrån.
Möjligtvis migrän på gång eller allmänt spända axlar.
Jag längtar efter gryningen.
Allt för ikväll säger eder
Jöran

Dikton us

Jag har en bild, ett minne av en skör detalj:
namnet på båten i fören, färgen som flagnat, blott EE ELI var kvar. Blå avskalad färg mot den vita fören. Och stäven som delade vatten och vind, brisen så behaglig och ljum mot min kind. En trasig och oren detalj. Tänker på sådant då jag går genom parken. När löven börjar falla och himlen färgas röd. Sången som längtar om natten.
drömmarnas stad
orlodoffa doschkoff
drömmars parad
orlodoffa doschkoff
50 m över jorden
faller tung mot jorden
orlo pladask
orlo orlo
rävsax

Tomtens bloss

Vän av god ordning säger: Röken skadar våra döttrar, gör lungsäcken svart av tjära.
Och jag? Stoppar pipan som jag fann i skåpet bakom dörren på kontoret. Mina cigarrer tar aldrig slut, tur är väl det. Lungorna, javisst, men säg mig den som aldrig dör, säg mig en som aldrig dör.
Nikotinet är en sann vän, ibland min enda.
Gonatt kära vänner, från en trött själ.
Gonatt kära vänner, från en dödstrött själ.
Eder
Jöran

Bro bro bracka

Vänner!
Jag har tagit mig över från fäste till fäste, bron är klar och kajorna redo. Ska vi ta en flygtur någon dag? Lucy in the Sky och jag. Mitt arbete går långsamt, har tröttnat på de dåliga forskarnas insats. Denna tid är allt jag har och ändå känns det som om jag ger hela mitt liv. Det har blivit betydligt sämre, jag lovar. Där intresset förut fanns finns nu inget annat kvar än kalkyler över förlorad vinst. Ekonomerna tar död på allt det här!
Det bittra finns och växer.
Ge mig ett ögonkast, ge mig en doft av glim.
Jöran, en vän av nöd.

Lösa ingenting

Mina vänner, jag har stillnat i tanke och själ. Ingenting är och det lösa ingenting för stunden: är. De grymma stunder av tvivel, låt mig ej fördärvas.
Tingen må stundom tvivla, jaget likaså.
Farväl du Romeo.
Jöran den besynnerlige

Åskans grå töcken

Tor far fram, slungar hammare mot himmel. Huvudet mitt rämnar itu, faller mot backen i bitar. Nu kommer tiden vi har väntat på!

Tanken klarna:
min ensligt belägna fjällsjö
(vem skrev detta storslagna
vem lade myrmark och hjortron
myggor och knotter
kvistar och nitor och lotter?)

Allt denna märkliga dag
tillägnas Sara av Björka

Jöran

Lagerbladets prassel förbi

Jag är tillbaka. Sjön lämnade jag kvar och var själv tvungen att stanna ett par dagar i den stora staden. Värmen var kolossal, statyerna på borggården svettades och konungen höll sig i skuggan. Jag besökte ett gammalt museum: svärdet och korset samt en hel kammare med guld.
Jag satt under en pil intill Djurgårdsbron. Glassen smälte i luften.
Lagerblad.
Kunskap.
De vise och dårarna vrider sig i sina gravar. Detta tidevarv bär förnimmelsens tecken i pannan. Det ångar och frustar på. Vetenskap. Vetgirighet. Vett möts av ovett, rätt av orätt, och aldrig mötas de bägge två. Inte undra på att saligheten är till ända.
Det ytan bära kan vi åka på.
Djupet är där under.
Braudel hade både vett och rätt. Jag saknar honom.
Så, gott folk, jag misströstar inte helt under solen: en dag hinner förnuftet och känslan ikapp varandra, ytan blir djupet, höst blir vår. Då somnar jag tryggt under lagern.
Eder alldeles särskilt utvilade
Jöran

Fisketur

Mina vänner och några bekanta:
jag far till stugan min på ön, vill ni komma - så gärna. Ta med det lilla extra, strömming finns det här. O denna sommar! Vi ses när vi ses, om inte förr så senare. Nu säger jag farväl!
Eder Jöran

Det långsamt försvinnande ljuset

Med visst vemod konstaterar jag att höjdpunkten är nådd och mörkrets ankomst blir allt påtagligare. För att citera en gammal vän: Snart kysser snöflingor marken och väver ett täcke om allt.
Vore jag mitt forna jag, skulle jag klä av mig och stämma fiolen i bäcken.
Eder närvarande
Jöran

Sommarens sköte

Jan Johanssons händer rör sig över tangenterna, fingrarna träffar rätt, tonerna klingar genom rummet. Han lever sannerligen mer än andra, lever kvar med sin musik.
Det är en sentimentalismens dag idag. Sommarvärmen sträcker sig ut över landet, även en gammal stofil som jag får poetiska svallningar i blodet. Har avslutat ett bångstyrigt kapitel om sakernas tillstånd: all-ting vid stugbacken. Minns de mogna frukterna i Kerons dal, minns strapatserna med bultar och blad. En gång (så nära det är, så tätt intill ögat de ligger) då händerna var starka och benen bar, inte som idag, utan som i kraftkarlens längtan. Detta liv, vart för det mig?
Sitter här och arbetar när själen vill dyka i iskall jokk.
Allt idag från eder
Jöran

Arbetets frukter

Gott folk,
när jag då äntligen är på det klara med vad jag skall framföra, händer det som vanligtvis händer: jag stöter till en knapp i ordningen och hela alltet ändrar sig.
Dagens tema: att språka alldagligt aber korrekt.
Kom nyss in från en av mina kvällsliga promenader. En hackspettsunge skrek i från hålet på en stam; jag satte mig på en bänk intill för att få en skymt av fader hackspett. För nog är det så bland spettar, att fadern (hanen är korrekt) är den som föder ungarna med mask och baggar. Modern (honan) har fullt upp med att hacka upp ytterligare ett bo-hål. Honan lägger två kullar varje sommar. Har vi tur lägger hon tre. Tyvärr är det så att endast och blott 27% av hackspetteungarna lever och växer upp till vuxna individer, ingår i en spettpopulation. Så var det inte förr, men då fanns heller inga bensindrivna bilar.
Eder
Jöran

Kaffe på balkongen

Heja Sverige friskt humör
ropade vi barn i kör
idag blev det kaffe på balkongen
en mandelkubb och sol
ingen sjöng där jag bor
förrän sent på eftermiddagen
pensionärer med gitarr på magen och
rönnerdal som skuttade runt
säger eder
jöran

Jag är tillbaka

Kära kollegor,
jag är nu åter på mitt gamla jobb. Det hela blev för mycket för mig, på tok för många intryck. Efter att av misstag ha hamnat på ett av arbetsförmedlingens massinformationsmöten och blivit tvingad till att ta av mig kepsen, rekapitulerade jag och emottogs av intendentens öppna famn.
Välkommen in på en cigarr, säger
eder Jöran

Är det?

Frågar om det inte egentligen är jag.
Är det jag?
Försöker tänka i andra banor, men det är svårt, nej det är inte svårt.
Ingenting är som det synes vara, jag är jag men ändå inte helt. Tankarna sägs tillhöra världen och inte mig.