Kära vänner,
som ännu vandrar på denna jord.

Själva hankar jag mig fram längs numera ishala trottoarer,
sätter alltid min ena fot framför den andra,
balanserar lite lättad och finner fast mark.

Ofta går meningarna isär.
Det blir såhär, på ålderns höst.
Sånär som på tragikomiskt.

Högslätt: gårdagens soppa hade på tok för hårda ärtor. Hälsa henne det.
Ser fram emot när vintern rasar ut bland våra fjällar!

God fortsättning och natt, hälsar
Jöran