Vänner!
Förr i världen kunde man meddela varandra genom klotterplankets väggar. Vårt offentliga utrymme är starkt begränsat idag, åtminstone då man betänker att jag inte kan uttrycka mig på annat sätt än detta eller med röstens hjälp eller i och för sig genom någon avhandling. Sätter jag upp en lapp på ett träd ska det handla om en bortsprungen katt eller att det går att omvandla en hyra till ett äga. Jag saknar klotterplanket.
Död åt klotterplanket, länge leve klotterbloggen!
Eder Jöran
