Jan Johanssons händer rör sig över tangenterna, fingrarna träffar rätt, tonerna klingar genom rummet. Han lever sannerligen mer än andra, lever kvar med sin musik.
Det är en sentimentalismens dag idag. Sommarvärmen sträcker sig ut över landet, även en gammal stofil som jag får poetiska svallningar i blodet. Har avslutat ett bångstyrigt kapitel om sakernas tillstånd: all-ting vid stugbacken. Minns de mogna frukterna i Kerons dal, minns strapatserna med bultar och blad. En gång (så nära det är, så tätt intill ögat de ligger) då händerna var starka och benen bar, inte som idag, utan som i kraftkarlens längtan. Detta liv, vart för det mig?
Sitter här och arbetar när själen vill dyka i iskall jokk.
Allt idag från eder
Jöran
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar