Information

God middag,

själv sitter jag på mitt rum och väntar in veckan. Om torsdag blir det fest - ärtsoppa och pannkaka med Högslätt min gamle vän. Men än är det dagar kvar och den villrådige gör slag i saken, köper en ask torkade ärtor på Konsum och lägger i blöt. Som far min och far hans före honom gjorde. Enkelt och genialiskt med flera torsdagar i veckan.

Annars går det livligt till. Åtskilliga subjekt har bytt plats med varandra samt lägg en hel del substantiv därvid. Lever, lungorna trycks till. Sparkar i min vänstra sida.

För övrigt ställer jag mig frågande inför fakta: hur är det möjligt att gå till val med lovord som enbart var lögner? Nu blev ju detta inte någon bagatell eftersom det är det rådande styret som avses. Skola satsa på skola, pyttsan sa när det blir indrag och avsked både här och där. Vem ska då ta sitt medborgerliga ansvar och lyfta fram osanningarna i dagern? De mediala verksamheterna kretsa kring tuttar och stjärt, men både huvud och hjärta lämnas utanför. Om någon ändå talte dunkelt blevo ju i alla fall något sagt.

Detta lovar vi och detta!
Detta här lovar vi och detta där!
Detta minsann ska vi göra, och detta!

Inte vore det så särdeles svårt att kontrollera om det ena också ledde till det andra. Moralen är dock eftersatt och kommer säkerligen snart helt avskaffas. Moral och etik hänger väl mer samman med den gamla tiden och förknippas givetvis med kommunism och rödvinsvänster.

Säg, är det ändå inte lite märkligt att det "vi" vi lyder under mest av allt likna ett gäng giriga rövare? En bunt skräniga banditer? Ett knippe ogenomtänkt finansvalp?

undrar Jöran Gunnarson

Anbefalles: ein bisschen hövlighet

Gott nytt år hela bunten
borde jag ha sagt för länge sen, men bättre nu än aldrig. Jämmerhetens tecken vilar över året 2007. Att orka hinna med, att orka hänga på, att orka göra allt som livet kräver. Jag vet inte jag.

Mina morgnar ser nu för tiden något annorlunda ut, på vilket vis vill jag inte nu förtälja. Jag har blivit desto mer prominent, reder mig inte med färre än två käppar. Så sant som det var sagt - ögonen fungera ännu, men med ryggen är det lite si och så. Det är prominensens tyngd som orsaka problemet.


En man med ögonvrår
(fritt efter H P Grövelsens Anteckningar I, II, III)

Redan på den yttersta dagen hade han fruktat ett givet resultat, att man hade narrat honom vid bädden. Denna gigantiska tingest kunde omöjligt vara hans egen, desto värre var det nu så. Och vad göra, och vad komma ur det hela? Liv och rörelse erfor han redan men skulle det fortgå efter det ytterstas slut?

Mage mage på kroppen min
vadan så erbarmligt stinn?
Ordvalet är ej det bästa
måste tänka på min nästa

Den yttersta dagen närmade sig, steg på steg och utväxten blev större, ach so allt för större. Läkaren klämde och kände och vred så sitt anletes svett ur rockärmen. Aldrig hade han sett en mer pregnant kostym, en gråstrecksrandig och vid, men inte över kaggen.

Redan i öppningsscenen väntade nästa fas. Utdrivning av något annat. Utdrivning i ögonvrån och tio tår[ar].


Randen nalkas, horisonten som den verkligas flykt. Låt nu för en gångs skull det goda härska!

Guten Abend meine Damen und Herren
sagt Herr Professor Jöran Gunnarson himself