Mortes

Det kan inte vara sant. Jag måste drömma.

Vaknade strax före klockan fem av en smäll från parkeringen, tänkte: nu slog han sönder en ruta till. På samma Saab, den röda. Satte mig upp i sängen, lystrade. Det blåste ännu ordentligt, ven uppifrån taket. Drog på mig tofflorna, ut i hallen, på med rocken, nycklarna med. Det blåste rejält utanför porten, spejade. Inte en mänsklig rörelse i mörkret, bara vind och löv och luftdrag.

Gick en runda kring parkeringen, varenda ruta var hel, tomt men fullt av bilar.

Tyckte mig se att det rörde sig någon i porten 23, någon som stod och tryckte?

Kallt som tusan under rocken, tofflorna något blöta.

Närmade mig porten. Där var han! Lutad inåt lä. Jag gick förbi, försökte registrera detaljer i ögonvrån, ville inte vrida runt och medge att han fanns. Pinnade på ett varv kring huset, vände så hastigt tillbaka. Han stod kvar. Stannade intill. Han höll en katt i famnen. Stod en stund.

Är det några problem? Nickade mot katten. Är det din?
Den är min.

Jag tittade på den en stund. En rätt så tjock, antagligen en som vanligtvis bara var inne, katt.

Jag konstaterade, lite för mig själv, att det var dags att gå hem och sova. Jag nickade till, som grannar kan hälsa på varandra. Han nickade tillbaka, nästan obemärkt och böjde sig, lät katten ta steg bort på vägen. Först gick den långsamt, något tvekande. När jag följde efter hastade den iväg, kilade in i rabatten och försvann. Jag tittade efter den en stund.

Han stod vid porten till mitt hus.
Mortes är min katt, min enda vän i världen.
Du lät den gå.

Jag stannade ett tag, någon slags samhörighet där i blåsten.


Kikade ut genom fönstret och såg hans ryggtavla försvinna bortåt ljuset. Morgonen på väg och jag kunde inte förmå mig sova.

Trötta tankar från
Jöran

Strategiska beslut

Bäste vän:

rådvill söker sig om, undrar om planer och vilja

Dagen har tillbringats med diarieförda kontrakt, programplaner och styrelseprotokoll. Detta rännande på Stiftelsen tar musten ur mig. Inte nog med att jag tvingas åka hiss och stå som en annan pojkvasker och vänta på att fröken T ska öppna ytterdörren - jag måste dessutom äta i en matsal med högt i tak. Rösterna förökar sig i utrymmet mellan schakt och kontrollrum.

Herr L:s kontor ser ännu ut som rörans centrum. Jag förstår mig icke på den karln. Vid mitt förra besök hos Ordföranden talade man om mödans verk och nickade manande mot L:s halvslutna dörr. Att högarna icke falla ur sin position!

Men jag ska inte bara klaga. Ljudnivån i Stiftelsens korridorer är betydligt behagligare än på min Institution. Dessutom använder man sig av en kaffemaskin. Och fröken T ser alltid till att det finns bulle eller kaka.

Papprena fick plats i portföljen.

Allt för denna stund.

//Jöran

Litterär fiktion

Omtagning!

Ibland fungerar det inte att skriva som jag tänkt mig skriva. Det jag just ikväll ämnade förmedla försvann under pekfingervalsens vändning. Det märkliga är att det alltid dyker upp meningar som inte har med mig att göra, inte det minsta med mig att göra. Och dessutom hopas ord på varandra, som...
fläskschnitzel
råttslakt
mordgåta
tolerans
mångkulturalitet

Mina försök att inte påverkas av det mediala gläffsandet går nog så ofta åt fanders. Morgonens promenad fick ögonen att dras till löpsedlar med oväsentligheter. Det mesta ter sig oväsentligt då det skrives fram över en löpsedel
pensionär
brysselkål
flygplanskapning
pinochet

Det mesta faller omedelbart i glömska. Funnes det ett intresse av mina minnens dolda skulle jag publicera - på säker hand - tjugoåtta volymer med svunna ord, byten och konsekvenser. Jag skulle rada mängder efter varandra av sådant jag tagit till mig för att sedan sortera bort. Jag skulle dessutom kunna ge ut appendix med förkortningar av både ord och längre sentenser, som rådsl. för rådslagare; mung. för mungleomerad; tin. le. för tintomaras leende mm.

Giv mig ett ord på vägen!
Megasus.

Allt för denna afton,
Jöran

Samlade tankar i kvällningen

Mina vänner och otaliga bekanta,

intentionen med detta skrivande har alltid varit ett komplement till mina dagliga efterforskningar - och forskandet i sig - på Institutionen. Dessvärre har (under den senaste tiden) mina tankar fördunklats av allehanda projekt: sångsvanens flykt, hennes vingslag, det groteska arvets symbol, tecknet som får gränsen att brista etcetera etcetera. Kort sagt: projekten förleder min tro.

Det börjar bli tomt på Institutionen. Forna tankars skallar har fallit ur och glömts bort, grävts ner i jorden. Döden gör sig gällande bland vanligt folk också. Rut med fingret har packat kartongerna, sekreteraren på Bio likaså. Intendentens klackar rör sig inte lika hurtigt uppför trapporna längre. Flåset följer ljudande därefter.

Cigarrerna smakar dock utmärkt, mina sinnen är i fulla bruk. Det enda jag innerligt saknar är Tvätthörnan AB som ävensom blekte och stärkte allehanda underkläder.

Allhelgona närmar sig. Midsommar ligger mer bakom än framför. Saknaden tar vid där längtan sakta dör bort. Skulle jag erkänna något denna kväll vore det just detta: all min längtan leder slutligen till samma livsmål, samma karga natt med alla andra. Men än fyller jag lungorna med rök och känner hur jag lever.

God kväll önskar
Jöran

Naken kejsare

Bullshit
är vad det är
och stavas som det låter


Jöran, trött på denna yta
trött på alla ord som inte säger nånting alls

Förkylt också!

Denna hosta flår mig levande
ett rivjärn i halsen
får mig stapla oväsentligheter
på varann
står på kö långt ner i halsen

hooost host host
atjoo hej vad det går!

Eder Jöran, åter från semestern men ack så förkyld