Vännerna mina,
denna söndag är en dag att minnas på. Samlade kraft och tog mig ut i skogen, satt lugn och fin och långvarigt sökande på en stor sten vid en liten stig, väntande på ett Något. Fåglarna fladdrade runt mössan på mig, löven yrde kring och verkade allmänt lyckliga att slippa sitta fastnaglade på en gren. Ekens stam stod trygg och gammal, fårig. Sannerligen det säger jag eder: söndag är en minnets oövervinnerliga tidpunkt.
Det var morgon och solen stod lågt, frosten låg matt över stock och sten. Endast haren var vaken. Jag, en liten tjomme på sju år, for med näsan före rätt ner i ett dike. Jag kan känna lukten av sump och kyla. Än idag. Harens öron stack upp bakom min fallna cykel. Harens ögon log, fyllde mig med sans och vett. Sådant minns jag än idag.
Allt för idag säger
Jöran
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar