Sniffa höst

Vänner!
Arbetet med redigering och korrektur, sammanslagningar och vitser tar längre tid än befarat. Mina semesterplaner ligger ännu på is. Efter sommar kommer dock alltid en annan årstid och jag gör som Toledos hund: Sniffar höst!

Mina tankar går till öns invånare. Det är mycket jag saknar i livet och återfinner det på öns stränder, i dess ljumma hasselskugga, i längdhoppsgropen bakom idrottsplan. Jag kommer, jag kommer, hastar Sokrates dilemma, ty antingen kommer jag på momangen eller väntar tills imorgon.

Allt för denna gång, hälsar
Jöran

Får man sova

Gott folk och rovdjursungar!

Jag hoppas midsommar slupit fint förbi och blommorna prunkat i rabatten. En av spelmännen detta år valde att läsa en hymn till vårvintern och därefter filandes på sin fela, ty Högsommaren är stånden och gräset suckar bi. Men nu till annat.

Jag fann några brev under mattan i hallen hos E och väljer att visa en del av ett brev och en del av det brevets sida.

Schlafen schlafen schlafen sleep
schlafen schlafen sova
schlafen sleep
schlafen sleep
sleep sheep Schäfchen zählen
sova sova sova

Jag tycker det hela är märkligt.

Allt för denna stund hälsar
Jöran

Tuva stjälper

God kväll gott folk!

Jo, det är strax dags för mig att krypa till kojs, men först måste några allvarsamma tankar vädras så natten kommer till ro. Det hela går tillbaka till 1953, i juli. Jag hade fått min första moped, en

Nej, jag måste verkligen ta mig en funderare. Är det åldern som tar ut sin rätt? Är det det ljusa tidevarvet som bländar? Hur kan mitt minne spela ett sådant spratt?

Eder Jöran, med huvudet på skaft (måtte jag nu bara somna)

Rymdljud (klicka här)

Gott folk!

Jag stjäl lite tid från det ordinarie arbetet för att presentera något av en sammanfattande ljudanalys av allt som samlats in om rymdkattor och deras existens. Till hösten beräknas ett komplett standardverk gå till tryck. Dagens frågor kretsa kring det inspelade ljudet som Bengt Krister funnit via ett universitet i Iowa. Det låter både ansträngt och fascinerande, men jag undrar följande:

Kan det finnas spår av rymdkattor?
Är detta kakafoni eller symfoni? Både och?
Finns det objektiva rön för (korrekta) beskrivningar av hörsel? Hur ser de ut?

Jag tackar dig Bengt Krister för listor och rapporter. Jag riktar även ett stort tack till professor Högslätt som ihärdigt hävdar skatornas läten framför - som han uttrycker det - rymdkattors sken. Skatans gnisslande stamsång är som rymdfnitter i mars, som min käre Axel uttrycker det.

Eder
Jöran

Den sommartid så fager

Kära gamla vänner och nya!

Denna dag lever jag i framtidstecken, läser tidningarna fram och tillbaka, bläddrar i allehanda rapporter, strövar med vindens lättja mellan ask och bok. Allenarådande är tiden, tingen, rönen. Handlederna mina trivs intill manschettknappens tyngd, käppen ligger hemtamt i näven. Det är sommar, gott folk! Och vanligtvis nyttjar jag inte käpp men dagen till ära kan jag då rakt inte låta bli.

En morgon för mycket länge sedan letade jag efter ett tecken på nåd. Jag stannade länge kvar i min lega, formationerna av kött och ben under ett nattskrynklat lakan. I taket nära lampsockeln satt en fluga. Fula fluga flyg och den flög, vilket jag inte tog som själva tecknet för nåd, men likväl en vägvisare, ty flugan satte sig på väggpendeln, min arveklocka, inte alls fungerande. Ty i sin barndoms iver hade någon vridit draget ur led och ingen makare kunde få bukt med problemet. Till denna dag, för länge sedan, en morgon med avstamp till nu. Ett tidens tecken, så sant, med bravur.

Jag känner lust till fägring stor. Blomsterängar, alla stjärnor över himlavalvet som söker sina svarta hål. Jag söker efter svar och blir aldrig besviken.

Hälsan vid gott mod, eder Jöran

Tychocentrikus

Godkväll vänner!

För några timmar sedan befann jag mig i luften, i ett flygplan. Nu är jag på jorden. Så snabbt förflyttningar görs och lägen ändras. Jag har gjort en ny bekantskap: zeitgeist.

Adorno di Campuche exprimenterade ofta med utrymme och plats. En tankekonstruktion som presenteras i Die Verkleidung der alten Stern är "det synliga och rättvända zeitgeist", dvs något för människan uppenbart och i princip vedertaget. Detta "synliga och rättvända zeitgeist" är i samklang med existensens villkor och harmonierar även omvänt med Gödels teorem. Enkelt uttryckt: tiden är livet vi ständigt finner och stjärnor är himlar med mening i.

Jag sammanfattar di Campuches sk hypotetiska zeitgeist, ett irreversibelt utfall:

Antag att universum är krökt
- det finns en fortsättning även om saker och ting verkar ta slut

Antag att denna fortsättning kröker sig
- det finns en möjlighet att komma tillbaka

Antag att allting har en mening
- det finns en chans att finna den

Tid är inget annat än ofullständiga andetag, delar av artefakter, utsuddade versaler på en griffeltavla. Minnet är vad vi gör det till.

Tack för denna dag, hälsar
eder Jöran

Rymdkattor (klicka här)

Gott folk!

Solkatter finns det mycket skrivet om, men om rymdkattor desto mindre. Möjligtvis ska vi tillsammans göra slag i saken och uppdatera såväl vårt enskilda som vårt kollektiva minne och göra så som folklivsforskare och språkforskare i allmänhet gör: samla information och rapportera. Jag axlar rollen som samordnare och utgivare av uppdaterad bas.

Må rymd denna dag!

hälsar Jöran

Hålinlägg C: SÄPO 1953

Vakna!
Ett par sista saker och viktiga ting innan natten slår ro:

Cygnus X1 är den först upptäckta röntgenkällan i Svanens stjärnbild. Röntgenstrålningen härrör från gas vilken strömmar från en tung och het stjärna och accelereras av gravitationen ner mot ett kompakt objekt alldeles i dess närhet. Undersökningar om hur stjärnan rör sig kring detta osynliga objekt kan uppskatta massan hos det. Är massan tillräckligt stor, dvs mer än cirka 3 gånger större än solens massa, återstår endast slutsatsen: ett svart hål.

I Svanens stjärnbild finns ett flertal röntgenkällor - en av dem är Cygnus X3. Även här är det fråga om en intensivt lysande stjärna som rör sig kring ett kompakt objekt. Forskare från Schweiz och Hawaii har studerat objektet närmare och det visar sig att den ljusstarka stjärnan (en sk tung blåvit Wolf Rayet-stjärna) som går runt kring det kompakta objektet, ett varv på 4,8 timmar. Härur kan vi uppskatta massan hos det kompakta objektet och den torde sannolikt ligga någonstans mellan 7 och 40 gånger solens massa: Vi har att göra med ett svart hål

Så för att inse existensens begränsning, torde alla, forskare, lekmän etc och envar följa principen C "Råd och anvisningar vid identifiering och inre spaning i allmänhet":

Registret är vårt minne.
Låt det veta, vad Du inhämtat.
Anteckningen i byrålådan har möjligen berikat Ditt men inte rotelns vetande.
Låt därför registrera!
Först därmed utökar Du rotelns förmåga att besvara de ständigt återkommande frågorna:
Vem är det och vad är känt?


Allt för denna dag, hälsar
Jöran

The Black Whole

Gokväll!
Jag har äntligen fått ett hav med vatten på min kvarn! Tack för allt stöd mina vänner och för att skratten alltid varit hjärtliga. Jag lägger nedan in artikelskriverier från dagens upplaga av nätets SvD:

Objektet, som kallas CXO J122518.6+144545 befinner sig drygt 607 000 ljusår bort i SDSS DR7-galaxen.

Och märkligt nog alltså 10 500 ljusår bort från galaxens centrum.

Svarta hål lyser inte av sig själva, men materian som sugs in i dem värms upp och utsöndrar strålning i form av röntgenstrålning.

När man mätt ljusstyrkan på röntgenstrålningen från CXO J122518.6 så är den för hög för att vara en vanlig stjärna som exploderar. Och den ljusa fläck som Hubble-teleskopet visar är för ljus för att tyda på att det är en vanlig stjärna som utstrålar röntgenstrålning.

I stället är CXO J122518.6 förmodligen ett svart hål som skjutits iväg från centrum av galaxen, skriver Space.com .

Så vad är det som "skjutit iväg" CXO J122518.6? Troligtvis har två virvlande superstora svarta hål kolliderat i mitten av galaxen. Kraften i deras rörelser har skickat ut det supertunga sammansmälta hålet från sin position i mitten av galaxen, enligt studien.

Bärsärkargång

Govänner denna tidiga natt!

Efter att ha disponerat en längre tid vid affärscentret (och ävensom inuti och genom) tänkte jag att det var som bäst att stilla hunger med en rejäl korv. Jag styrde stegen mot grillkiosken strax innan parken men kom inte ända fram och fick definitivt inte någon bit mat, ty i gatlyktans sken framträdde två vålnader med björnlika ramar och händer liksom dasslock. Jag skulle få spö! Då jag inte är särskilt räddhågsen av mig fortsatte jag stegen och utropade Passage! just som jag skulle till att passera. De tvenne vålnaderna vrålade och tog till attack varvid jag slängde min portfölj och matkasse i gräset, ställde mig i pose och väntade. Attacken avtog, de bägge ynglingarna avvek från platsen och jag kunde plocka upp pinalerna. Sickna bärsärkare, avbryta min grillkioskgång. Och klockan passerade 21 och kiosken stängde och jag fick lomma hem och värma en burk vitabönor i kastrullen. Vi klarar oss även denna lördag.
Allt för denna gång, hälsar eder
Jöran

lonely rider

Deklaration

Goda vänner och bekanta!

Man kunde kanske tagit mig för död och begraven.
Så är inte fallet.

Två har sagt upp sig och söker nytt. Troligtvis var det för mycket av det ena som gav det andra. Törsten, törsten. Men jag sitter som ett elfenben och arbetar både framåt och bakåt. För att ha fog för sin not måste man sätta rätt.

Det fanns en tid då kvinnorna var som männen. Den tiden är förbi. Idag är det männen som är som kvinnorna och om det ena är bättre eller sämre får saken tala för på egen hand.

En tomte frågade sin herre: finns det gröt i fatet även på juldagsmorgon? Och herren svarade: den som söker svar på frågan får bida sin egen tid.

Allt för denna gång Oh sköna maj, hälsar
Jöran