Olifant trumpet

Tack för senast, vänner och flyktigt bekanta!
Mina trevande försök att nå värdparet per telefon har ännu inte gett några som helst resultat. Nåväl, vad gagnar försök som inte är i ärlighetens tecken? Eller som vår vän och professor Högslätt sade det:

O bort I tidens töcken och låt vind blåsa liv i fjäderhuldran!

Trots tappra slag på fältet är orons dagar komna. Detta mörker, det gråa halvljuset över allt och alla får själen att klaga stort och äkta. Visste jag inte att allt blir ljusare och bättre framåt våren orkade jag inte fortsätta. Men vem minns november när sommaren stundas, när björken slår ut i junisol och lunden och hagen drar syrsor och vilt!

Minns Roland den tappre som fram över slätten for och delade jättar på mitten, minns hur han dräpte med svärdet sitt karlar itu och riddarhjälmar i hälfter!

Rodlanz est proz ed Oliviers est sages

Kunde jag endast förvandla mig till något ting skulle detta vara Rolands olifant: läpparna mot mig i segerljuv trans.
Allt för denna månad,
Jöran

Tim, Jim och Ture

Kollegor!
Efter ett par hektiska och berikande dagar tillsammans måste jag ändock få sista ordet, här och nu: de trender som presenterades är inte blott trender. Omvärldsbevakning och strikt analys förtäljer om profetia, sanning och tar inte alls avstånd från den så kallade slumpgeneratorns trevande balans. Det var inte enbart tankarna som snurrade. En och annan hade svårt att "hålla tätt", men värdinnan var vänlig nog att samla ihop alla papper efteråt.
Maten var utsökt, konservationen likaså: det är inte mycket som förändrats.

Vart jag än såg
människor omkring mig
ingen var främling men
en spegling av mitt själv.

Kamrater! En dag kommer också våra kroppar att falla, men minnet av vår storhet kommer alltid finnas kvar.
Må nästa möte bli lika givande och intressant önskar
eder tillgivne gamle vän och kollega
Jöran

Ja det var då min vän

en gång för längesen, när kärlekstörsten utför slänten rann

jag låtsas inte längre om min hälta
låtsas att jag springer lika fort
lika fort som förr när jag var yngre
sprang så fort till hjärtevännens port

ja det var då min vän, en gång för längesen, när jag var ung och livet log så glatt, då när jag rusade och ungar busade och kära vännen som jag hann i fatt

Från eder speleman på taket