torsdag, juni 28, 2007

Klotterbloggen

Vänner!
Förr i världen kunde man meddela varandra genom klotterplankets väggar. Vårt offentliga utrymme är starkt begränsat idag, åtminstone då man betänker att jag inte kan uttrycka mig på annat sätt än detta eller med röstens hjälp eller i och för sig genom någon avhandling. Sätter jag upp en lapp på ett träd ska det handla om en bortsprungen katt eller att det går att omvandla en hyra till ett äga. Jag saknar klotterplanket.

Död åt klotterplanket, länge leve klotterbloggen!

Eder Jöran

onsdag, maj 09, 2007

Bakslag

Goddagens mina vänner,

just som våren slagit till blev jag snopet med förkylning: den sitter som skrovel i halsen, kliar sticker och min röst låter som kommer den från andra sidan. Bihålorna ligger åter i farlig terräng, måtte nu bara inte inflammationen invadera! Minns hur det kändes för endast ett par månader sedan, sådant vill man icke vara med om än en gång.

Då jag anpassat arbetet på Institutionen efter ljusets ankomst, det vill säga i omvänd ordning, det vill säga istället för att arbeta många timmar i mörker arbetar jag istället färre timmar i ljus. Livet känns betydligt rikare kan jag lova - detta förfarande rekommenderas starkt. Fri tid är bra mycket mer konstruktiv än bunden, ja så är fallet, ingen tvekan därom.

Detta med att uttrycka sig korrekt: min gode vän Högslätt anmärker alltför ofta på mina prepositioner. Av och På, det kan jag hålla med om, men att bräka så nesligt över Till och Från, detta kan jag vid min läst inte fatta.

Allt för denna gång hälsar eder
Jöran

måndag, maj 07, 2007

Ljud från mitt sovrum

Ett glatt utropandes
GODDAG!

Det låter något från mitt sovrum. Ljud jag aldrig trodde skulle höras. Som från en främmande fågel, en ara, en misantrop är det definitivt icke!

Jag har inte meddelat mig på länge. Röster har sökt mig per telefon. Jag finns icke längre till för er andra, jag finns endast till för mig själv och "den andra".

Buken mindre idag. Trots detta måste jag återigen avstå från torsdags-soppan. Inga ärtor för min del.

Informerar kort. Finns så mycket att förmedla att det blir en hel avhandling.

Avbryter.

Måste undsätta, måste och vill vill vill! Ge mat, ge näring, föda.

Eder Jöran

onsdag, februari 21, 2007

Det är på gång

Vänner! Bekanta! Nyfikna!

Stunden närmar sig och det som tidigare inte varit någon direkt ljusning eller öppning vidgar sig till just detta. En halv centimeter och jag kan inte riktigt förstå hur det som skall ske kan ske. Rund som en ost eller prost - Högslätt min vän, du trodde minsann jag var nära att spricka. Jag bedyrar vid mitt samvetes läst: ära vare god om tiden. Att räkna sekunder eller ihållande minuter torde inte vara någon svårighet för dig.

Så, återigen måste jag inställa torsdagens ärtsoppa där den brukar intas. Jag håller mig hemma. Bihålorna är visserligen penetrerade, ursugna och rejält genomvattnade med koksaltlösning och jo: trycket har drastiskt minskat men: en halv centimeter kan strax bli en, två, tre. Jag förmodar att inom sinom tid minskar magens omfång och jag kan ta dubbla portioner pannkaka med hallonsylt och vispgrädde. Som förr du minns min käre vän.

Allt för denna gång.
Med glädje hälsar jag strålarna, det förarbete som krävs!

Eder Jöran

tisdag, februari 06, 2007

Tisdag

Högslätt min vän,

som svar får du detta utdrag:
"redskap för flugjakt som består av ett stycke nät på ett fjädrande skaft".

Dock kan jag inte finna ordet myggjagare, det låter som något annat än vad jag minns det som. Tänker även på ordet kamelhårsulster och vet givetvis att dessa tvenne ord inte alls hör samman. Men ändock på något vis, inte sant?

Jag såg en tilltalande löpsedel igår: om några veckor kan min mage vara platt. För tillfället är den stor som en, jag vet inte vad. Bukkula. Bouleklot. Ett gigantiskt barnkalas. Jag håller mig utom synhåll för dietisterna. Att äta ärtsoppa om torsdag är det inte tal om, Högslätt. Du får söka efter annat sällskap.

Som den vise torde sagt:
små ting är små och stora ting är stora.

God eftermiddag hälsar
Jöran

måndag, januari 22, 2007

Information

God middag,

själv sitter jag på mitt rum och väntar in veckan. Om torsdag blir det fest - ärtsoppa och pannkaka med Högslätt min gamle vän. Men än är det dagar kvar och den villrådige gör slag i saken, köper en ask torkade ärtor på Konsum och lägger i blöt. Som far min och far hans före honom gjorde. Enkelt och genialiskt med flera torsdagar i veckan.

Annars går det livligt till. Åtskilliga subjekt har bytt plats med varandra samt lägg en hel del substantiv därvid. Lever, lungorna trycks till. Sparkar i min vänstra sida.

För övrigt ställer jag mig frågande inför fakta: hur är det möjligt att gå till val med lovord som enbart var lögner? Nu blev ju detta inte någon bagatell eftersom det är det rådande styret som avses. Skola satsa på skola, pyttsan sa när det blir indrag och avsked både här och där. Vem ska då ta sitt medborgerliga ansvar och lyfta fram osanningarna i dagern? De mediala verksamheterna kretsa kring tuttar och stjärt, men både huvud och hjärta lämnas utanför. Om någon ändå talte dunkelt blevo ju i alla fall något sagt.

Detta lovar vi och detta!
Detta här lovar vi och detta där!
Detta minsann ska vi göra, och detta!

Inte vore det så särdeles svårt att kontrollera om det ena också ledde till det andra. Moralen är dock eftersatt och kommer säkerligen snart helt avskaffas. Moral och etik hänger väl mer samman med den gamla tiden och förknippas givetvis med kommunism och rödvinsvänster.

Säg, är det ändå inte lite märkligt att det "vi" vi lyder under mest av allt likna ett gäng giriga rövare? En bunt skräniga banditer? Ett knippe ogenomtänkt finansvalp?

undrar Jöran Gunnarson

måndag, januari 15, 2007

Anbefalles: ein bisschen hövlighet

Gott nytt år hela bunten
borde jag ha sagt för länge sen, men bättre nu än aldrig. Jämmerhetens tecken vilar över året 2007. Att orka hinna med, att orka hänga på, att orka göra allt som livet kräver. Jag vet inte jag.

Mina morgnar ser nu för tiden något annorlunda ut, på vilket vis vill jag inte nu förtälja. Jag har blivit desto mer prominent, reder mig inte med färre än två käppar. Så sant som det var sagt - ögonen fungera ännu, men med ryggen är det lite si och så. Det är prominensens tyngd som orsaka problemet.


En man med ögonvrår
(fritt efter H P Grövelsens Anteckningar I, II, III)

Redan på den yttersta dagen hade han fruktat ett givet resultat, att man hade narrat honom vid bädden. Denna gigantiska tingest kunde omöjligt vara hans egen, desto värre var det nu så. Och vad göra, och vad komma ur det hela? Liv och rörelse erfor han redan men skulle det fortgå efter det ytterstas slut?

Mage mage på kroppen min
vadan så erbarmligt stinn?
Ordvalet är ej det bästa
måste tänka på min nästa

Den yttersta dagen närmade sig, steg på steg och utväxten blev större, ach so allt för större. Läkaren klämde och kände och vred så sitt anletes svett ur rockärmen. Aldrig hade han sett en mer pregnant kostym, en gråstrecksrandig och vid, men inte över kaggen.

Redan i öppningsscenen väntade nästa fas. Utdrivning av något annat. Utdrivning i ögonvrån och tio tår[ar].


Randen nalkas, horisonten som den verkligas flykt. Låt nu för en gångs skull det goda härska!

Guten Abend meine Damen und Herren
sagt Herr Professor Jöran Gunnarson himself