Bakslag

Goddagens mina vänner,

just som våren slagit till blev jag snopet med förkylning: den sitter som skrovel i halsen, kliar sticker och min röst låter som kommer den från andra sidan. Bihålorna ligger åter i farlig terräng, måtte nu bara inte inflammationen invadera! Minns hur det kändes för endast ett par månader sedan, sådant vill man icke vara med om än en gång.

Då jag anpassat arbetet på Institutionen efter ljusets ankomst, det vill säga i omvänd ordning, det vill säga istället för att arbeta många timmar i mörker arbetar jag istället färre timmar i ljus. Livet känns betydligt rikare kan jag lova - detta förfarande rekommenderas starkt. Fri tid är bra mycket mer konstruktiv än bunden, ja så är fallet, ingen tvekan därom.

Detta med att uttrycka sig korrekt: min gode vän Högslätt anmärker alltför ofta på mina prepositioner. Av och På, det kan jag hålla med om, men att bräka så nesligt över Till och Från, detta kan jag vid min läst inte fatta.

Allt för denna gång hälsar eder
Jöran

Ljud från mitt sovrum

Ett glatt utropandes
GODDAG!

Det låter något från mitt sovrum. Ljud jag aldrig trodde skulle höras. Som från en främmande fågel, en ara, en misantrop är det definitivt icke!

Jag har inte meddelat mig på länge. Röster har sökt mig per telefon. Jag finns icke längre till för er andra, jag finns endast till för mig själv och "den andra".

Buken mindre idag. Trots detta måste jag återigen avstå från torsdags-soppan. Inga ärtor för min del.

Informerar kort. Finns så mycket att förmedla att det blir en hel avhandling.

Avbryter.

Måste undsätta, måste och vill vill vill! Ge mat, ge näring, föda.

Eder Jöran