Kollegor och bekanta,
jag tar mig friheten att stjäla tid från en plats som hör hemma i det offentliga livet. Mitt rum är mitt, inga ljud letar sig fram genom korridoren. Cigarren ligger och väntar i västfickan min.
Gunilla ockuperar kopiatorn.
Högslätt håller föredrag i Wien.
Intendentens klackar kläffser upp och ner i trappen, den gälla rösten invaderar överallt.
Det börjar likna poesi, banne mig!
Mitt egentliga syfte med att stjäla tid från en annan värld var att förtälja om Urban Stålkrakes portfölj, den bruna i skinn som en gång tillhört han fader, Johan, som i sin tur ärvt den av en skröplig kantor tillhörande Bruks socken. I ett av facken på portföljen förvarades ett illa slitet brev. Snirkliga behagliga bokstäver skrivna av friherinnan Magdalena Patrask den yngre
Gud nåd i himmelen,
läto vi icke de syndiga stackarna rymmas under sköra vingar?
Blod faller i droppar ned, samlas i hjärtats sjö.
Glädom oss alltid, leendes själ, lyckan att famnas och
Dessa ord följs av spretiga burdusa bokstäver i hård kontrast
Hon måste lära sig att hålla avstånd.
Hon måste lära sig att be en bön,
att inte lättfattligt antändas och i fördärv brinna upp!
Sedan följer den finkänsliga stilen igen
Oh, min älskade, gläds med mig inatt, låt mina fingrar följa din nackes välvning, dina ögon,
vänd bort ifrån mig dina ögon, ty de hava underkuvat mig, ditt hår är likt en hjord av getter som strömma nedför ---, dina tänder likna en hjord av tackor, nyss uppkomna ur badet, allasammans med tvillingar, ofruktsam är ingen ibland dem, lik ett brustet granatäpple är din kind, där den skymtar genom din slöja.
Brevet avslutas med tvenne blodröda fingeravstryck.
Portföljen står här på mitt rum men ägaren är försvunnen.
Lyckosam dag önskar eder Jöran
