Jag är tillbaka. Sjön lämnade jag kvar och var själv tvungen att stanna ett par dagar i den stora staden. Värmen var kolossal, statyerna på borggården svettades och konungen höll sig i skuggan. Jag besökte ett gammalt museum: svärdet och korset samt en hel kammare med guld.
Jag satt under en pil intill Djurgårdsbron. Glassen smälte i luften.
Lagerblad.
Kunskap.
De vise och dårarna vrider sig i sina gravar. Detta tidevarv bär förnimmelsens tecken i pannan. Det ångar och frustar på. Vetenskap. Vetgirighet. Vett möts av ovett, rätt av orätt, och aldrig mötas de bägge två. Inte undra på att saligheten är till ända.
Det ytan bära kan vi åka på.
Djupet är där under.
Braudel hade både vett och rätt. Jag saknar honom.
Så, gott folk, jag misströstar inte helt under solen: en dag hinner förnuftet och känslan ikapp varandra, ytan blir djupet, höst blir vår. Då somnar jag tryggt under lagern.
Eder alldeles särskilt utvilade
Jöran
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar