God kväll gott folk!
Jo, det är strax dags för mig att krypa till kojs, men först måste några allvarsamma tankar vädras så natten kommer till ro. Det hela går tillbaka till 1953, i juli. Jag hade fått min första moped, en
Nej, jag måste verkligen ta mig en funderare. Är det åldern som tar ut sin rätt? Är det det ljusa tidevarvet som bländar? Hur kan mitt minne spela ett sådant spratt?
Eder Jöran, med huvudet på skaft (måtte jag nu bara somna)
onsdag, juni 23, 2010
tisdag, juni 15, 2010
Rymdljud (klicka här)
Gott folk!
Jag stjäl lite tid från det ordinarie arbetet för att presentera något av en sammanfattande ljudanalys av allt som samlats in om rymdkattor och deras existens. Till hösten beräknas ett komplett standardverk gå till tryck. Dagens frågor kretsa kring det inspelade ljudet som Bengt Krister funnit via ett universitet i Iowa. Det låter både ansträngt och fascinerande, men jag undrar följande:
Kan det finnas spår av rymdkattor?
Är detta kakafoni eller symfoni? Både och?
Finns det objektiva rön för (korrekta) beskrivningar av hörsel? Hur ser de ut?
Jag tackar dig Bengt Krister för listor och rapporter. Jag riktar även ett stort tack till professor Högslätt som ihärdigt hävdar skatornas läten framför - som han uttrycker det - rymdkattors sken. Skatans gnisslande stamsång är som rymdfnitter i mars, som min käre Axel uttrycker det.
Eder
Jöran
Jag stjäl lite tid från det ordinarie arbetet för att presentera något av en sammanfattande ljudanalys av allt som samlats in om rymdkattor och deras existens. Till hösten beräknas ett komplett standardverk gå till tryck. Dagens frågor kretsa kring det inspelade ljudet som Bengt Krister funnit via ett universitet i Iowa. Det låter både ansträngt och fascinerande, men jag undrar följande:
Kan det finnas spår av rymdkattor?
Är detta kakafoni eller symfoni? Både och?
Finns det objektiva rön för (korrekta) beskrivningar av hörsel? Hur ser de ut?
Jag tackar dig Bengt Krister för listor och rapporter. Jag riktar även ett stort tack till professor Högslätt som ihärdigt hävdar skatornas läten framför - som han uttrycker det - rymdkattors sken. Skatans gnisslande stamsång är som rymdfnitter i mars, som min käre Axel uttrycker det.
Eder
Jöran
onsdag, juni 09, 2010
Den sommartid så fager
Kära gamla vänner och nya!
Denna dag lever jag i framtidstecken, läser tidningarna fram och tillbaka, bläddrar i allehanda rapporter, strövar med vindens lättja mellan ask och bok. Allenarådande är tiden, tingen, rönen. Handlederna mina trivs intill manschettknappens tyngd, käppen ligger hemtamt i näven. Det är sommar, gott folk! Och vanligtvis nyttjar jag inte käpp men dagen till ära kan jag då rakt inte låta bli.
En morgon för mycket länge sedan letade jag efter ett tecken på nåd. Jag stannade länge kvar i min lega, formationerna av kött och ben under ett nattskrynklat lakan. I taket nära lampsockeln satt en fluga. Fula fluga flyg och den flög, vilket jag inte tog som själva tecknet för nåd, men likväl en vägvisare, ty flugan satte sig på väggpendeln, min arveklocka, inte alls fungerande. Ty i sin barndoms iver hade någon vridit draget ur led och ingen makare kunde få bukt med problemet. Till denna dag, för länge sedan, en morgon med avstamp till nu. Ett tidens tecken, så sant, med bravur.
Jag känner lust till fägring stor. Blomsterängar, alla stjärnor över himlavalvet som söker sina svarta hål. Jag söker efter svar och blir aldrig besviken.
Hälsan vid gott mod, eder Jöran
Denna dag lever jag i framtidstecken, läser tidningarna fram och tillbaka, bläddrar i allehanda rapporter, strövar med vindens lättja mellan ask och bok. Allenarådande är tiden, tingen, rönen. Handlederna mina trivs intill manschettknappens tyngd, käppen ligger hemtamt i näven. Det är sommar, gott folk! Och vanligtvis nyttjar jag inte käpp men dagen till ära kan jag då rakt inte låta bli.
En morgon för mycket länge sedan letade jag efter ett tecken på nåd. Jag stannade länge kvar i min lega, formationerna av kött och ben under ett nattskrynklat lakan. I taket nära lampsockeln satt en fluga. Fula fluga flyg och den flög, vilket jag inte tog som själva tecknet för nåd, men likväl en vägvisare, ty flugan satte sig på väggpendeln, min arveklocka, inte alls fungerande. Ty i sin barndoms iver hade någon vridit draget ur led och ingen makare kunde få bukt med problemet. Till denna dag, för länge sedan, en morgon med avstamp till nu. Ett tidens tecken, så sant, med bravur.
Jag känner lust till fägring stor. Blomsterängar, alla stjärnor över himlavalvet som söker sina svarta hål. Jag söker efter svar och blir aldrig besviken.
Hälsan vid gott mod, eder Jöran
måndag, juni 07, 2010
Tychocentrikus
Godkväll vänner!
För några timmar sedan befann jag mig i luften, i ett flygplan. Nu är jag på jorden. Så snabbt förflyttningar görs och lägen ändras. Jag har gjort en ny bekantskap: zeitgeist.
Adorno di Campuche exprimenterade ofta med utrymme och plats. En tankekonstruktion som presenteras i Die Verkleidung der alten Stern är "det synliga och rättvända zeitgeist", dvs något för människan uppenbart och i princip vedertaget. Detta "synliga och rättvända zeitgeist" är i samklang med existensens villkor och harmonierar även omvänt med Gödels teorem. Enkelt uttryckt: tiden är livet vi ständigt finner och stjärnor är himlar med mening i.
Jag sammanfattar di Campuches sk hypotetiska zeitgeist, ett irreversibelt utfall:
Antag att universum är krökt
- det finns en fortsättning även om saker och ting verkar ta slut
Antag att denna fortsättning kröker sig
- det finns en möjlighet att komma tillbaka
Antag att allting har en mening
- det finns en chans att finna den
Tid är inget annat än ofullständiga andetag, delar av artefakter, utsuddade versaler på en griffeltavla. Minnet är vad vi gör det till.
Tack för denna dag, hälsar
eder Jöran
För några timmar sedan befann jag mig i luften, i ett flygplan. Nu är jag på jorden. Så snabbt förflyttningar görs och lägen ändras. Jag har gjort en ny bekantskap: zeitgeist.
Adorno di Campuche exprimenterade ofta med utrymme och plats. En tankekonstruktion som presenteras i Die Verkleidung der alten Stern är "det synliga och rättvända zeitgeist", dvs något för människan uppenbart och i princip vedertaget. Detta "synliga och rättvända zeitgeist" är i samklang med existensens villkor och harmonierar även omvänt med Gödels teorem. Enkelt uttryckt: tiden är livet vi ständigt finner och stjärnor är himlar med mening i.
Jag sammanfattar di Campuches sk hypotetiska zeitgeist, ett irreversibelt utfall:
Antag att universum är krökt
- det finns en fortsättning även om saker och ting verkar ta slut
Antag att denna fortsättning kröker sig
- det finns en möjlighet att komma tillbaka
Antag att allting har en mening
- det finns en chans att finna den
Tid är inget annat än ofullständiga andetag, delar av artefakter, utsuddade versaler på en griffeltavla. Minnet är vad vi gör det till.
Tack för denna dag, hälsar
eder Jöran
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)