Tychocentrikus

Godkväll vänner!

För några timmar sedan befann jag mig i luften, i ett flygplan. Nu är jag på jorden. Så snabbt förflyttningar görs och lägen ändras. Jag har gjort en ny bekantskap: zeitgeist.

Adorno di Campuche exprimenterade ofta med utrymme och plats. En tankekonstruktion som presenteras i Die Verkleidung der alten Stern är "det synliga och rättvända zeitgeist", dvs något för människan uppenbart och i princip vedertaget. Detta "synliga och rättvända zeitgeist" är i samklang med existensens villkor och harmonierar även omvänt med Gödels teorem. Enkelt uttryckt: tiden är livet vi ständigt finner och stjärnor är himlar med mening i.

Jag sammanfattar di Campuches sk hypotetiska zeitgeist, ett irreversibelt utfall:

Antag att universum är krökt
- det finns en fortsättning även om saker och ting verkar ta slut

Antag att denna fortsättning kröker sig
- det finns en möjlighet att komma tillbaka

Antag att allting har en mening
- det finns en chans att finna den

Tid är inget annat än ofullständiga andetag, delar av artefakter, utsuddade versaler på en griffeltavla. Minnet är vad vi gör det till.

Tack för denna dag, hälsar
eder Jöran