Kära gamla vänner och nya!
Denna dag lever jag i framtidstecken, läser tidningarna fram och tillbaka, bläddrar i allehanda rapporter, strövar med vindens lättja mellan ask och bok. Allenarådande är tiden, tingen, rönen. Handlederna mina trivs intill manschettknappens tyngd, käppen ligger hemtamt i näven. Det är sommar, gott folk! Och vanligtvis nyttjar jag inte käpp men dagen till ära kan jag då rakt inte låta bli.
En morgon för mycket länge sedan letade jag efter ett tecken på nåd. Jag stannade länge kvar i min lega, formationerna av kött och ben under ett nattskrynklat lakan. I taket nära lampsockeln satt en fluga. Fula fluga flyg och den flög, vilket jag inte tog som själva tecknet för nåd, men likväl en vägvisare, ty flugan satte sig på väggpendeln, min arveklocka, inte alls fungerande. Ty i sin barndoms iver hade någon vridit draget ur led och ingen makare kunde få bukt med problemet. Till denna dag, för länge sedan, en morgon med avstamp till nu. Ett tidens tecken, så sant, med bravur.
Jag känner lust till fägring stor. Blomsterängar, alla stjärnor över himlavalvet som söker sina svarta hål. Jag söker efter svar och blir aldrig besviken.
Hälsan vid gott mod, eder Jöran
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar