Gott nytt år hela bunten
borde jag ha sagt för länge sen, men bättre nu än aldrig. Jämmerhetens tecken vilar över året 2007. Att orka hinna med, att orka hänga på, att orka göra allt som livet kräver. Jag vet inte jag.
Mina morgnar ser nu för tiden något annorlunda ut, på vilket vis vill jag inte nu förtälja. Jag har blivit desto mer prominent, reder mig inte med färre än två käppar. Så sant som det var sagt - ögonen fungera ännu, men med ryggen är det lite si och så. Det är prominensens tyngd som orsaka problemet.
En man med ögonvrår
(fritt efter H P Grövelsens Anteckningar I, II, III)
Redan på den yttersta dagen hade han fruktat ett givet resultat, att man hade narrat honom vid bädden. Denna gigantiska tingest kunde omöjligt vara hans egen, desto värre var det nu så. Och vad göra, och vad komma ur det hela? Liv och rörelse erfor han redan men skulle det fortgå efter det ytterstas slut?
Mage mage på kroppen min
vadan så erbarmligt stinn?
Ordvalet är ej det bästa
måste tänka på min nästa
Den yttersta dagen närmade sig, steg på steg och utväxten blev större, ach so allt för större. Läkaren klämde och kände och vred så sitt anletes svett ur rockärmen. Aldrig hade han sett en mer pregnant kostym, en gråstrecksrandig och vid, men inte över kaggen.
Redan i öppningsscenen väntade nästa fas. Utdrivning av något annat. Utdrivning i ögonvrån och tio tår[ar].
Randen nalkas, horisonten som den verkligas flykt. Låt nu för en gångs skull det goda härska!
Guten Abend meine Damen und Herren
sagt Herr Professor Jöran Gunnarson himself
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar