Ester,
här är avsnittet jag lovat dig så länge. Målningen har jag avbildad i boken framför mig, ståtligt, en mycket vacker komposition. Cole var en av den amerikanska kontinentens allra största målare, men oftast ihågkommen mer på grund av sin Niagara. Detta är således den tredje av målningarna i "serien" eller eposet:
"... The Consummation of Empire, skildrar en triumfprocession i staden vid den gamla viken, där segraren i ett krig hyllas med blomsterkransar och jubel av sitt folk. Han är iklädd en purpurröd mantel, han färdas i en vagn dragen av en elefant, och han är just på väg över en praktfull bro mot en stor triumfbåge. En jättestaty av segergudinnan Minerva reser sig över den hamn, som viken har byggts ut till. Här har människors energi, kunskap och smak samverkat för att skapa en höjdpunkt av civilisation. Det är strax före tolv på dagen, tiden tidig höst."
Kunde jag skulle jag försvinna ett ögonblick rakt in i tavlan.
Hälsningar
Jöran
2 kommentarer:
Ibland har jag hemliga fantasier om att det är jag som är segraren, att det är jag som får mottaga folkets hyllningar iklädd en purpurröd mantel. Jag vill också försvinna in i tavlan, i stället för att uppehålla mig här, i mitt ensamma hyresrum, där jag inte ens har ved nog att hålla värmen uppe.
Respektfullt,
Thomas Neumann
Käre vän,
nog måste han hålla med om att det känns snopet: den enda plats vi mötas på är detta här och nu. Kunde han förflytta sig i tiden skulle jag med glädje komma körandes med en hel släde full av torraste ved.
Låt tankar om kärlek värma hjärtat!
Högaktningsfullt,
Gunnarson
Skicka en kommentar