Hej och tack för senast!
Jag känner mig frisk och kry och återhämtad efter "den gamla syndens utbrott", inte trodde jag att det skulle bli en sådan kraftig reaktion efter alla dessa år. Vildvinet och ärtpåsen passade utmärkt som rehabiliteringsredskap, mycket bättre än väntat. Tack igen, jag kan inte tacka dig nog.
Efter förfadernostalgi (för inte kan du kalla det för historia?) rann sanden genom timglasmidjan och tåren på din kind. Det där sista myntade Tor Krävens, minns inte årtal men nog kan det ha varit tidigt 50-tal? Tor den gamle skojaren, med kräklan av mässing och "biblen under kudd". Möjligtvis sent 50-tal. Hedenius rasade i U-sala och än mer rasande var trosamfundets väktare, helt utan ärligt uppsåt men med ett hejdundrande krut under durken! Det var tider må jag säga.
Påpekar också att det förmodligen var jag och inte du som "garvade ner sig" i nostalgiens udda ruta. Ett ben på tvärs och det andra någon meter före. Så sant som det var sagt - dunkelt sagt är alltid dunkelt tänkt, inga undantag men några regler.
Grågräset frodas och lärkan flyger bi. Låt dig aldrig fångas!
Högaktningsfullare kan det knappast bli, säger
eder Jöran
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar